Clipping details
(from scrapbook 3, page 21)

Clipping text

Status Quo dunkar på - och publiken jublar

STATUS QUO
Isstadion, Stockholm

KONSERT

Det var en gång fem bålda ynglingar från den vackra staden London som beslöt att kalla sitt band för Status Quo.

De visste vad de gjorde.

20 LP-skivor senare står Francis Rossi och Rick Parfitt med sina gitarrer där på scenen i ett rusigt och nästan fullt Isstadion och dunkar fram den monotona hårdrocksboogie som de dunkat fram i åtminstone 15 av gruppens 20 år.

De börjar med "Whatever you want" och att det är exakt det här vi vill ha begriper alla som ser publikkroppen (ja, det är bara en gemensam kropp) på golvet framför scenen studsa upp och ned.

Tja, sedan fortsätter det på det viset.

Ett bra tag.

Mellan låtarna kan gamle Francis Michael Dominic Nicholas Rossi kasta lite med hästsvansen och säga saker som:

- Det här är en låt från senaste skivan. Tror jag.

Eller:

- Den här låten är hämtad från...ja, vilket album är det? Vi har väl gett ut tusen, tror jag.

Status Quo är en evighetsmaskin som förvandlat monotonin till en rolig konstart. När man ser gympingen (fötter isär, fötter ihop!), den klassiska gemensamma gitarr- och huvudrörelsen och de snabba kortdistansloppen över scenen kan man undra hur gubbarna orkar fysiskt. När man hör samma ackordsföljd återkomma gång på gång kan man undra hur gubbarna orkar psykiskt.

Svaret är att de gillar det här minst lika mycket som vi.

I ett anfall av sinnesförvirring har Status Quo spelat in tuggummihiten "In the army now". När de slår i gång syntarna och det äckelgröna ljuset och spelar detta käcka musikstycke ansätts jag av tvivel. Det låter skit. Varthän kan detta leda?

Återställer ordningen

Med nästa låt, "Rocking all over the world", återställer Status Quo ordningen och jag kan pusta ut. Och när första extra numret är "Caroline, 15 år", gungar betongläktaren under mig och jag tänker att det kanske vore en god ide att kola sprickbildningen i byggnaden före nästa konsert. Till sist får också de två blekfeta ynglingar som endast är iförda hängbuk och kortbyxor med färgglada kvadrater respons för sina rop på "Bye bye Johnny".

Efter nästan två timmar av positiv, svängig rock'n'roll-monotoni går vi alla hem med ett leende på läpparna.

Och har de inte slutat, så spelar de väl än.

LARS LINDSTRÖM

Image caption: Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
IGEN OCH IGEN OCH IGEN OCH...Status Quo på Isstadion i Stockholm i går kväll. Det börjar med det typiska rockgung som helt enkelt ä r Status Quo. Sedan fortsätter det på det viset. Ett bra tag. Francis Rossi och Rick Parfitt är inne på 20.e året nu.